Nätter utan sömn
"Nätter utan sömn" passar inte in på hur vi har det. Ända sedan Lux kom ut har hon nästan sovit hela natten. I början vaknade hon var tredje timma för att äta, men somnade om lika snabbt efter, nu vaknar hon vid 0100, nästa gång allt mellan 0500 och 0700. Det är lite olika men det är ett ganska starkt mönster! Det var bara två gånger när hon var riktigt liten, nån gång under de 2-3 första veckorna som hon inte riktigt hade förstått att det var natt! Men hon var bara pigg och glad, tittade och var lika nyfiken som alltid! Men annars sover hon klockrent!
Men det var en natt, som var "hemsk".
För oss var den det.
Sen vi skaffade barn så har inte jag fått någon ordentlig nattsömn och det får man inte när man vaknar 2-3 gånger på en natt. Och sover djupt gör man inte heller. Så även om man får sova så mycket som vi får är man ändå väldigt trött på dagen. I början sov jag när Lux sov på dagen men nu sover jag bättre och klarar mig hela dagen! Dock är man väldigt trött vissa dagar och pigg andra.
Men den sömnen jag får är väldigt viktig. Innan vi fick Lux var jag tvungen att sova 8 timmar annars var jag inte människa, men nu blir "sovtimmarna" längre, går och lägger mig samma tid men ligger kvar mycket längre, tur för mig att Lux inte går upp för tidigt!
Till den hemska natten.. Det var påskafton. Egentligen hade det hänt så mycket, vi hade ju bara åkt ner och firat påsk? Men det var första gången lillan var borta en hel kväll, med lite sömn, hon ville ju se och vara med om allt. Eftersom hon aldrig ens har gråtit, gnällt mycket eller har haft svårt att sova kanske vi var lite blåögda. På kvällen när vi ko hem och skulle natta lillan, gick inget vägen.. Hon ville inte sova i sin vagga, inte i sitt babynest i sängen, inte bredvid mig, inte i min famn.. Ingen ting fungerade. Jag fick gå runt med henne i famnen och vagga henne hur länge som hellst. Så fort jag försökte lägga ner henne, eller bara pausa för att jag blev trött började hon gny och spotta ut nappen som gjorde att hon vaknade mer... Jag tyckte det var jätte hemskt, det på gick kanske i 3-4 timmar innan hon hade lugnat sig och kunde somna. Hon hade hyperventilerat hela kvällen och kunde verkligen inte slappna av. Jag tyckte så synd om henne!
Och mina tankar gick till alla små bebisar och barn som har så här svårt att falla till ro varje kväll, av alla anledningar eller av ingen anledning. Men också till föräldrarna som orkar! Varje steg kändes som att benen var av bly! Samtidigt som man inte kan göra mer åt det lilla livet än att försöka lugna det så gott man kan..
Nu låter det som Björn inte hade någonting med det hela att göra, men han var jätte hjälpsam och till en början turades vi om att hålla henne och försöka somna henne, men samtidigt märkte vi att vi väckte henne mer när vi skickade över henne och det kändes inte lugnande.. Så det slutade bara med att jag behöll henne i famnen för hennes skull.
Tillslut somnade vi båda i fotändan i sängen halv liggandes! Som tur har det aldrig hänt igen! Vi vet ju inte rikttigt om det var på grund av att hon var så övertrött, för mycket intryck eller både och? Men efter det tänker vi till mer, ser hon trött ut, ja då ska hon sova snart och kanske inte låta för mycket hända på en dag!
