4 dagar kvar till BF

Idag är det bara 4 dagar kvar till BF, på fredag är det beräknat att vi ska få träffa våran lilla tös! Men det är verkligen inget jag tror kommer ske. Det är lite roligt att klicka runt sig på forum och läsa om andras upplevelser, dom sista dagarna innan, tecken och hur det hela starta! Dom flesta är verkligen inställda på att bebis kommer på beräknat datum.. när det nästan aldrig är så! Eller jo, ganska ofta 1 barn på 200 ungefär! 
 
Ska lilla bebis komma tidigare så har hon inte många dagar kvar på sig att göra det! Herregud vad tiden flyger förbi! 9 månader? Kan det verkligen ha gått så lång tid?

Från dag 1 när vi fick reda på att jag var gravid var det en självklarhet att vi skulle behålla det lilla livet! Men jag var inte hundra procent redo för det, det kändes konstigt. Jag kände mig själv som ett barn, absolut inte som en mamma. Så jag tog inte ut det riktigt att jag var gravid.. vi höll det hemligt länge och jag levde mig inte riktigt in i det. Jag var gravid, men det var bara det jag var, jag var inte riktigt redo för att tänka på vad som kom efter graviditeten. Det tog ganska lång tid för mig. Vet att många tidigt i graviditeten verkligen längtar efter att det skulle komma ut en liten bebis som dom bara ville gulla med. Jag var bara överlycklig och det glöd glädje om mig att jag var gravid! 
 
Men nu vet jag vad som komma skall! Ett helt nytt liv, med dubbelbetydelse. Våran lilla skatt ska få se världen för första gången och vi tillsammans kommer få ett nytt liv! 
 
Jag känner mig som den lyckligaste på jorden! Jag har min underbara pojkvän, verkligen världens bästa. Har alltid undrat över hur fantastisk, underbar och omtänksam man kan vara men med honom finns inga gränser. Skulle det finnas ett pris för världens underbaraste hade han vunnit det! Där finns verkligen oändlig kärlek och omtänksamhet! Så himla glad att vi träffade varandra! Och nu ska vi bli tre, en liten version av båda oss, det är fantastiskt. Det känns overkligt att vi har skapat ett liv som vi snart ska få träffa! Hon kommer komma in i en stor familj med många som älskar henne, både min sida och Björns sida är helt fantastiska och det är så underbart att ha alla dessa människor omkring henne! Men det stoppar inte där, vi har världen bästa vänner runt omkring oss också! Jag är verkligen glad över hur vårat liv ser ut!  
 
Så 4 dagar, då kanske vi får se dig! Själv tror jag att antingen kommer hon få fnatt i natt eller så kommer hon vänta till vecka 42 då största chansen att hon kommer faktiskt är! Alltid kul att gissa! Och anledningen till att jag säger i natt är ändå att jag känner att det närmar sig! De flesta säger att man inte känner det, men min graviditet har haft sina perioder men sett ganska likadan ut så när något ändras märker jag det tydligt. Allt började med att jag plötsligt började bli tvungen att gå upp att kissa mitt i natten, varje natt.. sen vaknade jag av hemska sammandragningar och kissignödigheten, men kunde knappt ta mig upp ur sängen.. sen av tog det och jag behöver bara kissa någon natt.. men varje kväll, då bebis sätter igång och lever loppan, har jag känt det tydligare och tydligare i min kropp. Det är inte bara någon som rör sig och knör, utan det trycker neråt, bakåt, framåt, det ilar, det känns som mensverk, jag får foglossningar, ont i bäckenbenet.. Jag har bara känt av det lite innan.. men igår kväll hängde det verkligen kvar, det släppte inte.. Jag kände ju att det inte var förverkar, för det ska göra ONT, men jag blev lite nervös över att det skulle vara något förting till det hela.. Det märkte jag på min dröm också, då jag faktiskt drömde att slemproppen gick mm.. Så får väll se om det är bara så det ska vara på kvällarna nu framöver eller om det eskalerar och kanske startar nått?

Jag själv känner mig redo nu, innan har jag sagt att hon gärna får vänta! Men nu spelar det inte så stor roll! Självklart hade jag velat fått gjort mer i rummet och så innan.. men det blev ju som det blev med färgen där och jag känner ingen stress över det längre, det får bli när det blir! Planen är ju att vaxa möblerna imorgon! Sen var jag ju allämnt nervös och tyckte hon kunde vänta för jag visste inte vad jag skulle packa, hur vi skulle göra med något, nervös över hur det skulle fungera helt enkelt och då är det ju lättare att vänta lite.! haha.
Men nu känns allt bra, ut ska hon, så när spelar egentligen igen roll! Om 1 timma eller om 3 veckor? Det återstår att se! 
 
Det är roligt att se hur Björn verkligen börjar längta nu! Imorse när vi vakna gnyde jag lite, för det var tungt, jag var kissig, näsan var täppt och jag kände mig lite sådär.. så kollade han till mig och frågade hur det var. Och sen vid 9-10 ringde han och kollade till mig igen och såg så att allt var lugnt! Så snäll och underbar pojkvän man har! Annars brukar jag alltid hinna ringa honom först, man blir lite ensam och rastlös nu när man går hemma och inte jobbar så kanske ringer några förmånga gånger.. så tänkte jag ringer inte idag på morgonen och skrämmer fart i honom med tanke på kvällen! Men han var berädd ändå :) <3  

Kommentera här: