fam.blo.gg

 

******************************Från förra inlägget, Graviditetstestet**************************

Dagen var den 19 juli.

Jag vaknar upp bredvid min underbara pojkvän, solen lyser in genom fönstret och det var ännu en underbar dag på väg. Men där ligger han, Björn, med ett flin och säger att jag ska gå att ta testet. Men jag var inte redo. Jag var livrädd. Jag var inte livrädd för att det skulle vara positivt, inte heller för att det skulle vara negativt, men att veta, det jag redan visste, var jag livrädd för. Vad innebar det egentligen? Våra liv skulle förändras.

 

Vi låg i sängen hur länge som helst. Jag bara låg där och vågade inte gå upp. Jag var så kissignödig att det kändes som jag snart skulle kissa ner mig. Jag hade bara ett val och det var att ge upp, det var bara ta testet i handen som låg där på sängbordet och hade stirrade på mig hela morgonen och gå på toaletten. När jag hade kissat på stickan och tvättat händerna så sprang jag ut från toaletten. Det var inte över än. Och vilken fegis jag var. Tror det var 3 minuter man skulle vänta och det var först här som tiden började gå fort, jag han ju knappt krama Björn innan det var dags att gå in och kolla. Jag var livrädd, vi stod utanför toaletten och kramades, sen fick Björn gå in och kolla!

 

Det var positivt! Allt var väldigt konstigt men det var mycket kärlek i luften och vi kramades och kollade på varandra. Jag visste inte vad det var jag gav mig in på men lyckan kände jag och Björn var lycklig! Det var verkligen en bra morgon! Och var blyg jag blev, 7 år tillsammas och jag var blyg och osäker men så kär och lycklig!

 

***************************************************************************************************

Jag ville berätta för alla, men jag vågade inte. Jag ville att Björn skulle berätta för alla! Ja, vilken bra ide!

Jag kände mig som ett barn själv, minst av allt en mamma, hur skulle jag få ur orden ur mig att jag var gravid? Att vi skulle få en bebis? Jag kunde nog varken tänka eller säga bebis eller mamma vid detta lagret. Men för mig är det viktigt att alla närmaste skulle få reda på det samtidigt. Jag har så många nära mig som jag ville skulle veta och jag ville inte lämna någon utanför eller berätta för nån först. Men vi ville berätta NU, så att få ihop hans föräldrar och mina utan att vänta, det gick inte. Och då bodde vi i stort sett grannar med hans föräldrar, så vi tog dom först.

 

Hur skulle vi säga det? Skulle vi gå över? skulle vi ringa hit dom? Nae, Björn skickad iväg ett mms med den här bilden och ingen text.

 

Vi gick ut och la oss på soffan på verandan. Jag låg inknödd bakom Björn och gömde mig. Jag visste att vilken sekund som helst skulle Bo och Greta komma över och dom skulle vara överlyckliga! Deras enda son skulle äntligen göra dom farmor och farfar, dom skulle få barnbarn. Och snart hörde man raska steg upp på grusvägen. Dom var överlyckliga och gråtfärdiga! Dom grattade och började prata om hur dom var tvungna att plocka fram Björns gamla babysaker på vinden! Dom var verkligen taggade, glada och såg allt framför sig! Det var jätte kul! Dom var så stolta! Dom berättade att dom först inte hade förstått bilden och funderat på om det var en termometer?, om någon var sjuk? tills dom insåg och blev överlyckliga!

 

Sen var det dags för min sida att få reda på det, inte lika lätt match. Mamma var uppe hos Bernt, Rickard var i gråbo, Connie var hemma i Sjövik och Linda var också i Sjövik.. Lättast var att ringa Connie och fråga vad hon skulle göra idag, fråga om vi inte skulle åka upp och fika hos Mamma och Bernt? Jag bad henne även kolla med Linda, det var ju inte igår man såg henne, så ringde vi mamma och bestämde det hela. Sen ringde jag Rickard och han var inte sugen på att åka upp, självklart inte denna gången, men tillslut lyckades jag övertala honom. Då hörde Connie av sig och Linda skulle inte med. Så då fick jag ringa henne, hon hade tydligen jätte mycket att göra och hade inte tid, bla bla bla, som tur hade hon gnällt på mig någon dag innan att vi inte hade träffats så mycket och jag hörde aldrig av mig och fråga, perfekt argument, nu när jag väl hör av mig så får du följa med!

 

Till slut var hjorden samlad! Men jag vågade inte säga nått så jag satt och nöp Björn i sidan och petade på honom. Men han väääägrade. Han bara nöp tillbaka! Tillslut sa han "Lena har någonting att berätta för er!". Ja, och då va det sagt med andra ord. Mamma stod och kollade på mig och frågade vad? Helt röd i ansiket och överlycklig. Hon visste var det var, när jag var så blyg och tillbaka dragen, Björn röd i ansiket men säker på nått sett och bara retades med mig, dom visste precis! Är du gravid?? Alla blev jätte glada och gratta och samma snack började här med spjälsängar och saker jag inte riktigt var redo för, men väldigt kul att höra hur det flöt på. Alla var verkligen jätteglada, grattade och kramades!